För länge, länge sen - i ett tvprogram i en kanal långt, långt borta - nåväl, det skulle kunna vara så, för på den tiden fanns det bara två kanaler.
Då fick jag mig berättat dagen efter, i skolan - hur man läst upp ett brev från mig i ett populärt ungdomsprogram, som den veckan handlade om samlare.
"De läste upp ditt brev!"
"Samlar du på...morrhår??"
Jajamen, det gjorde jag ju.
Och så fick jag mina fifteen minutes of fame.
Dessa morrhår har faktiskt följt mig genom livet - via fyra hundar;
& de upphittade morrhåren har placerats i tändsticksaskar, en för varje hund.
När min tredje hund & första tik kom hem som valp, stod det ganska snart klart att här skulle samlingen kunna breddas.
Med valptänder!
Så det som syns på bilden är exempel på hennes mjölktänder; de oerhört små är framtänder (incisiver) & de andra är rätt uppenbart vad de är, eller hur?
Molarerna är min nuvarande hunds & det enda svarta morrhåret likaså.
Och om ni inte redan anat det:
Vi samlare är nog en sort för sig.
