Jepp, det är defragmenteringsdags.
Men det inte min dator, utan far mins.
Den fick följa med hem, efter en märklig Wordkrash -
& inte mig emot; jag har upptäckt
att jag har en liten "inre kamrerstyp" som inte alls
ogillar att leta efter det finstilta, verkligen går in för -
ja, det ska gå -
att hitta felet & helst lösningen också.
Annars har man alltid fått höra att man är hopplöst oteknisk,
så OJ vad skönt det är, när det faktiskt går ens väg, detta!
Annars har dagen gått i galopptakt -
det blev omkastade planer & städningen
kändes som i den gamla reklamen om Ajax:
som en (vit) tornado!
Och så hoppa på cykeln med en springglad jycke
som gav järnet -
& det fanns kardemummakaka kvar!
Sen var det dags för datorn & resten gick i flygande fläng -
(föräldrarna far till Mariestad i morron
& tittar på en båt -
nåja, far min tittar)
- hoppla, vi skuttade in på Lidl & köpte räkor
& så hem - torkade av det sista på golvet, duschade -
& satt i två timmar med Word, Open Office,
& konstiga felmeddelanden -
& nu...
- känns det i hela kroppen att det varit en annorlunda dag,
för oftast gör "det onda" att det inte alls kan gå så här fort & smidigt,
så just nu känns det väldigt bra.
Imorron vet jag att det blir typ baksmälla på det här,
men det tar jag.
Det var det värt.
)
